Ulf Dageby skänker gitarr till Stim Music Room: "Vill bidra till en ny generation låtskrivare"

På frågan om hur det kommer sig att han valde att skänka en gitarr till Stim Music Room blir Ulf full av entusiasm.

– Att ni har byggt Stim Music Room för era upphovspersoner är fantastiskt och jag ville verkligen bidra till detta! Jag har alltid varit så glad över Stim, ni har varit fantastiska och hjälpt mig i alla år.

Ulfs bidrag till Stim Music Room är en Paul Reed Smith SE Singlecut.

– Jag äger så mycket skit men detta är inte det! Det är en reservgitarr som jag haft under ett par, tre turnéer med Nationalteaterns rockorkester. Jag är egentligen en Telecaster-kille men det går ju inte att byta strängar mitt på scen så därför skaffade jag denna. Det är också trevligt med omväxling. Och den funkade som en smäck! Dessutom turnérar jag inte så mycket nuförtiden, bara någon gång då och då. Därför känns det toppen att ni får den – det är en fin gura!

Hur ser din skapandeprocess ut? Och hur skiljer den sig baserat på om du skriver t.ex. filmmusik eller till ett soloalbum?

– Det är förstås väldigt olika. Vad gäller senaste skivan så har jag jobbat med texterna i 15 år. De har legat till sig verkligen! Så gör jag ofta. Det är svårt att leva på att släppa skivor idag så då måste man ju vara ute och spela. Men den här skivan har jag alltid velat ge ut, framförallt texterna. Så nu är den ute!

– På den tiden jag skrev filmmusik var den största skillnaden att det fanns en stenhård deadline. Efteråt var man så stressad att man fick ta in på nervhem! Filmmusik är roligt men så lite tid och så lite pengar. Det är ingen lek. Musiken måste spela bra ihop med bilderna som en enhet. Du kan ha komponerat något fantastiskt men kan bli tvungen att köra över det och börja om från början.

Många känner ju dig som proggare och pop-/rockmusiker men faktum är att du också är utbildad på kompositionslinjen på Göteborgs Musikhögskola och konstmusikskapare. Berätta om det!

– Jag kom in 1994 och var då äldst i klassen med råge! Men det gjorde inget, jag hade fyra helt otroligt spännande år där! Jag sökte mig dit eftersom jag var utled på den barnsliga popmusiken. Jag ville ta musik på allvar igen – och det blev precis så!

Ulf berättar att han alltid haft en stark fascination för den nutida konstmusiken.

– Ju konstigare desto bättre! Jag har tagit upp det utifrån ett behov och längtan av blankare verktyg. Jag är ju inte en popkille i grunden.

Hur var det att släppa nytt i år, 30 år efter senaste soloskivan Känsliga soldater?

– Jag är så otroligt glad över att ha gett ut den! Det är en fantastisk skiva, och en stor utveckling textmässigt! Jag älskar bra texter. Sedan hade det varit roligt om fler uppmärksammade skivan när den kom, samtidigt så är det ett helt annat musikklimat idag än 1989 när jag senast gav ut en soloplatta. Ett klimat som jag verkligen stortrivs i! 

– Det finns en massa nya kanaler för konstig och svår musik och är inte lika fördomsfullt som det var förr – när konstmusik inte befattade sig med pop och så vidare. Det är en fantastisk tid vi lever i när också egendomlig smal musik har en kanal. Det finns många eldsjälar som ger ut skivor nu som inga stora bolag skulle ge ut, det är verkligen kul!

Kärleken till körmusik är något Ulf gärna talar om. Ulf berättar att han i flera år sjöng i Projektkören i Lysekil, i basstämman. De sjöng många klassiska körverk: Juloratoriet, Mozarts Requiem, Messias. I samband med det skrev Ulf också ett par små stycken för Klara Ensemble, varav ett uruppfördes på en nordisk körfestival 2011, i den vackra Hallgrimskyrkan i Reykjavik.

Sedan dess har han dock haft en paus från körmusiken – tills han såg en dokumentär om Sven-David Sandström, som tyvärr avled tidigare i år. Det gav honom en nytändning för körmusik.

– Har inte varit så hemma på Sven-Davids musik tidigare men såg en dokumentär om honom för ett antal år sedan som var så enormt inspirerande! Så mycket han har gjort! Han talar så mycket om kyrkan och det påminde mig om vilken fantastisk och viktig plats det är för musik. Det som är så fint är, att skriver man något för en kör så sjunger de det nästa dag. Så nu har jag mer körmusik på gång!

Vad har du mer på gång just nu?

– Jag har alltid varit frilans, då måste man jobba hela tiden. “Nej tack” finns inte. Men nuförtiden tackar jag faktiskt nej till trista projekt, och gör bara det jag tycker är skoj! Jag komponerar bland annat en del för små ensembler. Mitt stora intresse för modularsyntar sporrar också mitt elektroniska komponerande. Jag har alltid varit intresserad av elektronisk musik och intresset växer. Man får passa sig så det inte blir en besatthet – man kan fylla en vägg med de där syntarna… 

Kanske lämpligt då, när modularsyntar fyller en allt större plats hemma hos Ulf, att Stim Music Room fått göra plats för en av hans gitarrer.

Är du ansluten? Välkommen upp till Stim Music Room på Hornsgatan 103 för att ta en titt på – och kanske skapa lite ny musik med – Ulf Dagebys gitarr.