Nyhet8 april 2019
Många har en åsikt men få verkar ha läst direktivet, om man utgår ifrån de många missuppfattningar som florerar. Låt oss därför ge en lite mer nyanserad bild av vad det faktiskt handlar om.

Tonläget är högt och debatten livlig. Därför är det inte konstigt om man känner sig både förvirrad och oroad över direktivet som av vissa högljudda röster påstås leda till undergången för internet. Den i många fall helt osansade debatten har till och med resulterat i att flera ledamöter i Europaparlamentet fått utstå hot och verbala övergrepp som är helt oacceptabla. Så låt oss därför börja med att avliva den kanske absolut mest spridda myten av dem alla, nämligen:

Kommer internet som vi känner det att dö?

Absolut inte. Plattformar som Youtube behöver dock ändra sitt sätt att arbeta. Artikel 13 syftar till att de ska ta större ansvar för material som användare sprider, genom att först och främst skaffa licens för materialet man tillgängliggör och tjänar pengar på. Licensen kommer att underlätta för organisationer som samlar rättighetshavare, exempelvis Stim, att kräva ersättning av företagen. På så sätt får upphovspersonerna bakom materialet pengar och det blir fritt för användarna av plattformen att ladda upp och ta del av precis vilket innehåll man vill.

Licens är dessutom något som Youtube redan idag har på musikområdet. Problemet är att lagstiftningen är så otydlig att de kan hävda att det är frivilligt att betala. Spotify och andra streamingtjänster däremot, måste däremot självklart betala för innehållet de tillgängliggör enligt nuvarande regelverk. Detta eftersom innehållet där inte definieras som ”användargenererat” utan istället laddas upp av skivbolag och andra distributionstjänster.

Direktivet träffar därför plattformar som konkurrerar med streamingtjänster, till exempel Youtube. Det kommer att ge rättighetshavarna, alltså personerna som skapat t ex musiken bättre förhandlingsläge och en stabil rättslig grund att stå på.

Är artikel 13 ett ”internetfilter”?

Direktivet innehåller inga krav på att filter ska användas. Olika former av filter används redan idag av till exempel Youtube för att sätta stopp för porr och annat oönskat innehåll. Däremot lägger direktivet ett större ansvar på plattformarna att plocka ner och hålla otillåtet material borta från plattformen.

Igenkänningsteknik är ett sätt att göra det på och stora aktörer kommer med stor sannolikhet att använda sådan teknik för att uppfylla sina skyldigheter. Direktivet kommer därför också driva på utvecklingen av de tekniker som används idag så att de blir mer träffsäkra. Direktivet slår också fast, att blir material felaktigt nedtaget så är plattformarna skyldiga att rätta till det så snabbt som möjligt.

Kommer artikel 13 att ta kål på småföretagen och befästa mediejättarnas dominans?

Nej. Det finns inskrivet i direktivet att särskild hänsyn ska tas till företagens storlek och ekonomiska resurser – och det finns undantag för startups som kommer att få lättnader i kraven.

Riskerar inte direktivet att leda till censur och inskränkande av yttrandefriheten?

Nej. Yttrandefriheten säkerställer att en person i princip får säga vad den vill. Men detta ska göras med egna ord, att bara ta någon annans är inte tillåtet. Yttrandefriheten är inte heller att få full och fri tillgång till andras verk och det är redan idag olagligt att utan licens eller tillstånd ladda upp andra människors upphovsrättsskyddade material.

Yttrandefriheten får också begränsas av hänsyn till andra viktiga samhällsintressen. Ett sådant är upphovsrätten, som också utgör en grundlagsskyddad rättighet. Att publicera saker på Youtube är inte en mänsklig rättighet och samma skärningspunkt som redan idag finns mellan yttrandefrihet och upphovsrätt kvarstår.

Direktivet kommer istället att leda till att ansvar lyfts från dig som privatperson och läggs på plattformar som Youtube, som idag tjänar enorma summor på upphovsrättskyddat material. De stora nätjättarna måste bli bättre på att teckna licenser för materialet de sprider, och dela med sig av de intäkter materialet genererar, vilket ger de som skapat materialet från början rimliga villkor och ersättning. Det vill säga: låtskrivare, konstnärer och journalister ska precis som alla andra kunna tjäna pengar på det de skapat.

Men det blir ju så krångligt och osäkert!

Ett direktiv innehåller av nödvändighet formuleringar som kan tolkas på olika sätt. Så fungerar all lagstiftning. Men för just upphovsrättsdirektivet är förutsättningarna för att få till stånd tydliga regler extra bra. Kommissionen ska nämligen, tillsammans med medlemsstaterna, hålla dialogsamtal med plattformar, rättsinnehavare, användare med flera för att ta fram så kallad ”bästa praxis” över hur direktivet ska tillämpas. På så vis ges ovanligt bra förutsättningar för att kunna tillämpa direktivet på ett klart och enhetligt sätt.

Och en sak kan man i alla fall vara säker på. Formuleringen ”Detta direktiv får inte på något sätt påverka legitim användning, såsom användning inom ramen för de undantag eller inskränkningar som föreskrivs i unionslagstiftningen…” kommer att se till att blockering av exempelvis satir eller parodi inte får förekomma.