Opinion15 juli 2019
Det behövs en nationell strategi för att säkerställa livemusikens plats i städerna. Tillsammans med SAMI och Svensk Live presenterar vi därför här fyra konkreta förslag till reformagenda och efterfrågar en vision för de svenska livescenerna. Bakgrunden är den rad av klubbar som tvingats stänga eller som just nu kämpar för överlevnad, vilket drabbar både tillgången till levande musik och musikers möjlighet att nå ut. Det påverkar i förlängningen Sveriges ställning som musikland.

Denna debattartikel publicerades ursprungligen i Expressen. Under senare tid har flera viktiga svenska livescener hotats av eller redan tvingats till nedläggning. Ett exempel är Debaser i Stockholm som flera gånger tvingats flytta utan att man lyckats hitta någon hållbar ersättningslokal. Andra exempel på livescener som tvingats lägga ner eller flytta är Kajskjulet i Halmstad, Bitter Pills i Stockholm och Verket i Umeå. Listan kan göras lång, alltför ofta ställs arrangörer inför valet att anpassa sig till nya krav eller avveckla.

Det är ett systemfel när samhällets huvudsakliga förhållningssätt till livescener är krav och begränsningar. Livescenerna förtjänar aktiv stöttning, såväl lokalt och regionalt som nationellt. Det offentliga Sverige borde verka för fler konsertlokaler, inte färre.

Diskussionen om varje enskild livescens existensberättigande är i grunden en lokal fråga; här behöver det kulturella intresset tillmätas det värde det förtjänar i stadsplanering och i översiktsplaner. Det handlar om Sveriges framtid som musikland. Det behövs en nationell vision om vart vi vill, och en reformagenda som tar oss dit. 

Sverige är känt för musikskolor och världskända musikskapare och artister. På klubbar och scener i städer runtom i världen spelas ofta musik från Sverige. Vi har, trots vår geografiska litenhet, etablerat oss som en stor musiknation – att vår egen livescen samtidigt för en tynande tillvaro är skamligt.

Kulturen lider ingen brist på god vilja. Men i det praktiska arbetet och i de regelverk som styr kulturen ges livemusiken inte det utrymme som den förtjänar.

1. Kulturministern bör ta initiativ till en reformagenda för livescenerna. I arbetet bör regeringen ta fram goda exempel från andra länder. Vi svenskar åker ofta till Paris, Amsterdam eller Berlin för att uppleva myllrande musikliv, kultur och stadsmiljö. Musiken är en viktig del av vad som gör städerna attraktiva och intressanta. Det bör gälla även för svenska städer. 

2. Musiken måste in i stadsplaneringen. Hur kan städerna bidra till fler små konsertlokaler? Hur kan förutsättningarna för mer utomhusmusik under sommaren förbättras i svenska städer? Här krävs aktiva insatser för att säkerställa att det finns plats för musiken. Nyttorna med levande musik bör värderas när städerna byggs ut. Framtidens städer ska inte bara vara smarta, de måste också vara levande.

3. Städerna bör säkra upp att konsertlokaler som tvingas stänga på grund av renovering eller ombyggnation kan fortsätta i attraktiva lokaler, därför bör bra ersättningslösningar erbjudas.

4. Grannar måste tolerera vissa ljudnivåer. Idag tvingas livescener vidta kostnadskrävande åtgärder för ljudisolering, begränsa verksamheten eller lägga ner, när nya grannar klagar på buller. Regler för ”bullernivåer” och möjligheten för kringboende att stoppa musiken bör bli rimligare och rättvisare. Huvudregeln bör även vara att de som bygger bostäder i anslutning till en klubb bör stå för kostnadskrävande åtgärder, om de som flyttar in i bostäderna klagar på buller.

Detta är några förslag i en möjlig reformagenda för. Flera åtgärder behövs och det brådskar. Vår uppmaning till kulturminister Amanda Lind är att kroka arm med kommunerna. Tillsammans kan ni säkerställa de svenska livescenernas överlevnad. 

Livescenerna bör få ta plats och höras – i varje stad i hela Sverige!

Karsten Dyhrberg Nielsen, vd Stim
Joppe Pihlgren, verksamhetschef Svensk Live 
Stefan Lagrell, vd SAMI

Tags