Tove Lo

Tove Lo erövrar och producerar

Det pyser av aktivitet runt Tove Lo, som redan jobbat med Sveriges absoluta producentelit och nu är i full gång att erövra scenen som artist. − Första gången jag skulle spela upp mina grejer för Martin var jag så nervös att jag trodde jag skulle skita på mig.

Tove Nilsson, mer känd som Tove Lo, skrattar när hon berättar om mötet med Max Martin och refererar familjärt till superproducenten med ett svenskklingande ”Martin” istället för det amerikanska artistnamnet. Det är svårt att tänka sig att hon bara ett par år tidigare var ett 24-årigt nervöst vrak när hon spelade upp sina låtar för samme man.

Men det är klart. Att bedömas av Sveriges kanske genom tidernas främste popgeni två veckor efter man blivit signad som låtskrivare är tillräckligt för att få vem som helst att darra på manschetten. 

Men vi återkommer till det. Först använder vi oss av en något sliten metafor och backar bandet.

Tove är uppväxt i Danderyd utanför Stockholm. Redan 1998 skrev hon sitt första alster, elva år gammal. Låten hette Crazy och var ”inte speciellt bra”. Att Max Martin samma år skrev en världshit med samma namn till Britney Spears får vi tillräkna slumpen.
Efter Crazy lade Tove låtskrivandet på hyllan i några år. Musiken fick ta ett kliv åt sidan till förmån för andra intressen tills det var dags att börja gymnasiet.

− Jag gick sånglinjen på Rytmus. Då hade jag inte en tanke på att bli låtskrivare. Jag skrev mycket texter, dikter och sådant men det höll jag för mig själv.

I slutet av sin gymnasietid bestämde sig Tove att det var dags att damma av låtskrivandet och startade bandet Tremblebee.

− Jag skrev texterna och min kompis tonsatte. Vi spelade ganska komplicerad rock, väldigt annorlunda från det jag gör idag.Det var ganska flummiga melodier och ackord, en utmaning för mig att sjunga. Väldigt bra live-träning.

Efter några års harvande på lokala scener i Stockholm skrotades bandet. Men Tove som hade fått smak på komponerandet fortsatte att göra musik på egen hand.

− Jag visste inte vad jag ville vara som artist. Jag satt mest på kammaren och skrev musik i min ensamhet.

Tove letade efter en riktning och fann den i en pub i London. Av en slump mötte hon en A&R vid bardisken – och Tove, som inte är dummare än att hon känner igen en chans när hon ser den, bytte snabbt till sig en mejladress mot en stor whisky. Som tur var visade sig A&R:n inte vara dummare än att han kände igen en talang när den bjöd honom på brun sprit.

Saker och ting sattes i rörelse och det slutade med att musikförlaget Warner/Chappell signade Tove som låtskrivare vintern 2011. Två veckor senare satt hon på planet till Los Angeles.

− Det var egentligen en slump. Jag lärde känna en annan låtskrivare som bad mig åka dit och jag bestämde mig för att följa med.

Det var i LA som Tove träffade Max Martin och fick spela upp sina låtar.

− Det var helt nytt för mig att komma in i ett rum med två producenter som säger att låten vi jobbar med ska presenteras för Britney. Senare träffade jag Martin via en annan producent och fick spela upp några låtar för honom på en fest. Jag var jättenervös men han gav bra kritik.

Martin gillade vad han hörde och fortsatte hålla koll på Toves utveckling. Hösten 2013 blev Tove inbjuden att ingå in en grupp unga låtskrivare som Max Martin och hans kollega Johan Schuster, mer känd som Shellback, vägleder för att skapa nästa generations stora svenska låtskrivare.

− Det är kul att de håller ögonen på folk och hjälper unga låtskrivare, all respekt till dem. Både Johan och Martin är väldigt ödmjuka människor.

Hittills har Tove jobbat med artister som Icona Pop, Lea Michelle och den engelska gruppen Girls Aloud.

− Girls Aloud hade varit rätt stora i England tidigare och skulle göra comeback med låten jag var med och skrev på − men det gick väl sådär.

Tyvärr blev det inte den stora comeback som gruppen hoppats på. Men Tove blev inte besviken. Det första man lär sig som ny låtskrivare är att fira varje låt som hamnar på skiva.

− Det är en lång process. Först måste man hitta någon att skriva med och få ihop en bra låt. Bara det är en seger. Sedan är det massa människor som ska tycka till innan artisten ens får höra låten. Och även om artisten gillar låten och tillslut spelar in den är det inte säkert att låten kommer med på plattan.

Det senaste projektet som inte blev av var ett samarbete med amerikanska singer-songwritern Gavin Degraw.

− Både han och jag tyckte att det var en jättebra låt men den hann inte bli färdigproducerad till plattan. Då svor jag som fan. Men det var en upplevelse bara att skriva med honom.

− Det är mycket besvikelse i branschen, men framförallt mycket kul. Man vågar inte hoppas men så hoppas man ändå – jag skulle inte byta ut det mot något annat jobb i världen.

Det är i mitten av januari när vi ses i den källarlokal i Stockholm där Stim-magasinets fotograf hyr kontorsplats.Vintern, som ännu inte gjort sitt intågi Sverige, samlar kraft utanför fönstret för att snart påminna oss om att vi bor ett knappt stenkast från polcirkeln. Men Tove har laddat upp inför kylan med sol och värme i Australien där hon precis har varit och hälsat på sin pojkvän.

− Det är klart att det inte är så kul med långdistans, speciellt inte med det avståndet. Jag menar, vad skulle vara värre – månen?

Tove har dock inte bara ägnat sig åt att lägga upp skrytiga surfbilder på Instagram när hon var Down Under − hon fick även en hel del jobb gjort.

− Jag har en portabel rigg som jag tar med mig överallt. Det är en SMb7-mick, en liten minisynt och en Mac book Pro. Jag har jobbat mycket i Logic förut med nu håller jag på att lära mig Protools. Jag skriver nästan jämt.

Vid sidan av att skriva musik åt andra rattar även Tove en egen artistkarriär. Första singeln Love Ballad släpptes i slutet av 2012 och sen dess har en handfull egna låtar och samarbeten släppts under 2013. I mitten av februari i år släpper Tove sin debut EP Truth Serum.

− Om jag går till studion skriver jag oftast tillsammans med andra till andra artister. Sitter jag hemma skriver jag nästan alltid till mig själv.

Truth Serum handlar om en tidigare trasig kärlek. Men först planerade hon att inte skriva om kärlek överhuvudtaget.

− Tyvärr blev det inte så bra låtar. Jag skrev en låt om kungen utifrån en kaffeflickas perspektiv. Jag kommer från Djursholm som är lite… du vet. Jag uppträdde med den låten på en fest där ute. Det var inte speciellt populärt.

− Sedan när jag skulle göra EP:n satte jag mitt hjärta på papper och skrev ner allting som jag behövde bearbeta. Alltifrån vardagen, vännerna och framtiden till relationen med mitt ex.

Du är inte rädd att det ska bli som för Adele, vars ex försökte stämma henne på pengar för att ha inspirerat till hennes debutalbum?

− Haha – nej, men vi får väl se hur bra allt går innan jag kan svara på det. Fast egentligen handlar låtarna mer om mig än om honom. Det är en kärlekshistoria med fokus på mig.

Inspirationen till Toves egna låtar öser hon ur sitt eget liv. När hon skriver med andra artister handlar det om att bygga upp ett förtroende och hitta en historia som artisten identifierar sig med.

Foto: Viktor Gårdsäter
− Vissa är väldigt öppna och berättar på en gång något som hänt med en pojk- eller flickvän. Andra vill vara mer subtila och inte berätta så mycket om sig själva. Det är intressant – och lite läskigt om det inte klickar.

− Ibland känner man att det inte fungerar men håller ut hela sessionen ändå. Mitt mål för 2014 är att kunna säga till om det inte klickar och våga gå därifrån. Det kanske är bortskämt, alla önskar väl att de kunde sitta på jobbet och säga ”äh, det här var inte roligt så jag drar”? Men det dödar verkligen inspirationen att skriva med någon man inte klickar med.

Modernt låtskrivande har i stort sett helt övergett klichén om geniet som sitter och skriver ensam på sin kammare. Populärmusik har blivit en gruppaktivitet.

− På ett skivomslag kan man se att sju personer skrivit en låt och tänka, ”hur blev det så”? Men man tar in olika personer som har olika lösningar på olika problem. Och då blir det som det blir.

Hur gör man med royalties i sådana situationer?

− Man hör ju mycket om bråk, speciellt i USA där de gärna drar in advokater. Oftast när jag jobbar delar alla lika, som är med i rummet och skriver låten, oavsett vem som kommer på vad.

Om du hela tiden skriver musik, till och med när du är på semester, börjar du inte hata den efter ett tag?

− Nej, jag brukar inte gå runt och lyssna på mina egna låtar. Men jag kan hata mig själv ibland. Det är så mycket fokus på saker som inte är musik. Hur jag ser ut, vad jag har på mig och så vidare. Det borde räcka med musiken men det gör det aldrig. Ibland kan artisteriet göra att man känner sig så självupptagen.

Så det är ingen chans att du gör en Kanye West och tvingar DJ:n att spela din låt när du kommer in på klubben?

− Om allting går vägen och jag blir väldigt framgångsrik så får vi väl se. Men om det händer hoppas jag att något skersom får mig att falla ner som en sten på jorden igen. Jag vill inte bli sådan.

Närmast för Tove väntar en miniturné i Skandinavien för att lansera den nya EP:n. Samtidigt försöker hon fixa ett arbetsvisum så hon kan åka till USA och spela live.

− Det kommer bli ett roligt år. Jag vill gärna producera mer i framtiden också men det handlar om tid. Det finns bara 24 timmar på ett dygn.

Hur många procent av Icona Pops framgångar ligger du bakom?

− Det är all kredd till gänget bakom I Love It och tjejerna. Jag har varit med och skrivit på tre andra låtar på deras skiva. Som låtskrivare kanske jag ligger bakom fem procent, så jag är till 95 procent bara en peppande kompis.

Om du var tvungen att välja mellan att bara skriva musik till andra eller att bara sjunga låtar som andra har skrivit?

− Jag skulle skriva till andra. Jag älskar att stå på scenen, det är fantastiskt. Men att skriva låtar är min terapi, utan det skulle jag bli helt galen.

Vad har du för relation till Stim?

− Jag vet inte, jag har mina verk registrerade hos Stim det är typ allt. Men det känns tryggt att veta att ni finns och kan hjälpa till.

Text: Anders Löf
Foto: Viktor Gårdsäter

Publicerad i Stim-Magasinet #1 2014.

Toves topp fem svenska producenter

  • The Struts - Proddar alla mina grejer och är BÄST! 
  • Laleh – är så grymt cool och bra. Atmosfäriskt för mig.
  • Klas Åhlund – Helt fantastisk.
  • Kate Boy – Innovativa och låter jättebra.
  • Max Martin och Shellback – De är ju självklara.