Vad är egentligen ”bra filmmusik”? Enligt Irya Gmeyner är det en kombination av flera olika saker.
– Bra filmmusik är något som lyfter och förstärker det visuella uttrycket. Som finns där och stöttar och ibland sticker ut och bråkar, som fångar filmen eller tv-seriens själ, säger hon.
Ifjol tilldelades hon, Martin Hederos, Filip Bekic och Nils Erik ”Nille” Sandberg Riapriset i kategorin Årets bästa musik i program scripted för soundtracket till Svt-dramat ”Systrar 1968”. När Gmeyner och Hederos fick uppdraget var regissören Kristina Humle tydlig: Jag vill inte ha någon meningslös bakgrundsmusik. Tv-serien utspelar sig under revolutionsåret -68 och det passade duon bra.
– Martin har ju spelat i Soundtrack of our Lifes som spelar psykedelisk rock med 60-tals influenser. Och jag har min bakgrund som hippieunge med Stones, Dylan och Joni Mitchell i högtalarna. Så det kändes lite som hemmaplan för oss. Kristina och vi var helt överens om att vi inte behövde låsa oss till ett autentiskt 60-tals sound utan snarare att vi ville fånga tidens anda. Vi ville få fram en lekfullhet, energi och en levande känsla i musiken.
I år är alltså Irya Gmeyner en av medlemmarna i juryn som ska dela ut samma pris som hon ifjol själv tilldelades. 2019 var första året som priset delades ut i just den kategorin, och hon tycker att det är på tiden att musiker och kompositörer som ofta hamnar i skymundan får det erkännandet de förtjänar.
– Jag tycker verkligen att det är ett jätteviktigt pris. Som kompositör hamnar du ofta sist när en film påas, eller i de oläsbara eftertexterna – om du inte är superkänd. Det är tråkigt eftersom musiken har en så stor roll för filmens helhetsintryck. Det här priset hjälper till att uppmärksamma filmkompositörer och höja yrkets status.
Just nu pågår juryarbetet, är en vinnare utsedd?
– Nej. Men alla nominerade visar hur mycket bra svensk filmmusik som görs. Det känns roligt och inspirerande inför framtiden.
Att göra karriär som ung filmkompositör är inte helt lätt. Många film- och tv-producenter använder sig av produktionsmusikbolag. Det vill säga: musik som inte är bunden till en upphovsrättsorganisation och därför inte creddar musikerna bakom.
– Jag tycker det blir lite som att plagiera ett klädmärke, typ som massa Dolce Gabbana kopior – det urvattnar konceptet lite. Och de duktiga musikerna och producenterna som komponerar musiken får ju ingen credd, det känns tråkigt. Det är ju ofta billigare, så jag kan förstå beställarna. Men vill du ha ett unikt sound som följer din vision som producent finns det bara ett alternativ.
Innan Irya Gmeyner började göra filmmusik gjorde hon bland annat musik till Cirkus Cirkörs internationella föreställningar där hon också medverkade på scen med sitt band Irya’s Playground som turnerade världen över. Och det finns en hel del skillnader mellan att skriva poplåtar och filmmusik.
– När du gör filmmusik behöver du förhålla dig till en berättelse och ett bildspråk. Musiken är en del av helhetsuttrycket. När du skriver poplåtar behöver låten stå på egna ben och det kan vara väldigt hämmande i processen. För mig har det varit befriande och inspirerande och att få jobba med filmmusik. Att släppa egot och prestationsångesten lite, haha.
”Twin Peaks”, ”Top of the Lake” och ”Killing Eve”. Tre serier som Irya Gmeyner beundrar musiken från. Soundtracket till ”Killing Eve” görs av bandet Unloved, som alltså precis som hon mixar de två olika perspektiven av musiken.
– Jag tycker det är en fördel att ha en fot i varje bransch. Dels tack vare bredden det ger att förstå musik i alla led, dels att kontaktnätet blir bredare och gör det lättare att hitta artister och musiker för samarbeten i olika produktioner.
Vad är det du tycker att dina egna förebilder lyckas bra med?
– Att dom skapar en egen personlig värld som man sugs in i. Där musiken känns och stannar kvar efter att man sett filmen.
Hur jobbar du för att skapa musik som känns?
– Inför arbetet med en ny tv-serie börjar jag med att läsa manus och försöker rama in känslan och själen i serien. Vilket sound och uttryck jag vill komma åt. Tillsammans med teamet väljer vi ut vilka instrument som ska ingå i soundtracket. Om det ska var storslaget eller skört, modernt eller tidlöst – för att skapa en kreativ begränsning. Sen jobbar jag och Martin fram musiken tillsammans. Oftast utifrån just vilken känsla vi vill skapa. Jag börjar ofta med att sjunga in ljud och melodier med låtsasord. Melodin till ledmotivet för den nya serien vi jobbar med nu spelade jag in på mobilen när jag cyklade till studion en morgon. Du vet aldrig när den bästa idén kommer.
Vad är dålig filmmusik?
– När musiken blir övertydlig och talar om vad du ska känna och vad som ska hända. Typ en smetig ballad börjar och två blickar möts. Då vet du vad som kommer hända. Övertydlighet blir sällan bra, men samtidigt ska du berätta en historia som människor begriper. Däri ligger utmaningen.
Så, vad är egentligen bra filmmusik?
– Svårt att säga. Det är ju ett samspel mellan musiken, berättelsen, bildspråket och karaktärerna. När alla komponenter limmar så upplevs musiken som bra! Något jag slås av när jag ser många serier är att musiken kanske är som bäst när det får ta plats utan att tala om vad du ska känna, varken dur eller moll. Att den kan vara sorglig, men med en hoppfull ton. Eller tragisk, men ändå med en gnista ljus i tunneln, eller en glad dänga med sorlig text. Kontraster höjer ofta känslan i en scen.
Text: Daniel Cederlund
Foto: Christian Gustavsson
Irya Gmeyner
Aktuell: Jurymedlem RIA-priset och skriver musik till en ny dramaserie i SVT.
Yrke: Kompositör, sångerska och producent.
Karriär i korthet: Har skrivit musik till flera av Cirkus Cirkör internationella föreställningar där hon också medverkat på scen med sitt band Irya’s Playground. Haft med låtar i amerikanska TV-serier som Vendetta och Beverly Hills 90210. Turnérat världen över med Irya’s Playground och Urga. Vinnare av Riapriset i kategorin Årets bästa musik i program scripted tillsammans med Martin Hederos.
