9 december 2015
En ödmjuk detektiv i Stims tjänst sedan 1984.

Hur kom du i kontakt med Stim?

– Efter grundskolan hoppade jag runt mellan småjobb tills jag 1981 fick anställning på Nordiska Musikförlaget, som då även hade en butik på Drottninggatan i Stockholm. När jag jobbat där i tre år tipsade en kompis om att Stim annonserade efter en handläggare. Och i augusti 1984 började jag på Stim, som då precis hade flyttat från Tegnerlunden till nya lokaler på Gärdet.

Hur ser din arbetsdag ut?

– Jag hanterar förfrågningar på e-post, ofta om musikrapportering. Om till exempel en svensk film går upp på biografer utanför Sverige ser jag till att det finns listor på den musik som förekommer i filmen. Jag har regelbunden kontakt med filmproduktionsbolag och musikförlag. I mina arbetsuppgifter ingår också att matcha verken i vår databas mot de underlag vi fått från film och förlag så att rätt pengar går till rätt personer.

Det skiljer sig rätt mycket från när du började på Stim, eller hur?

– Ja, då jobbade vi med rapportering av den musik som spelades i Sveriges Radio. Vi fick kort från SR med skivans nummer, låtens titel och upphovspersonen. Om det var fråga om ett medley fick vi åka till Sveriges Radios studio och klocka varje del för att få fram den exakta tiden för respektive verk. Jag har sprungit en del i grammofonarkivet genom åren…

Hur skulle du beskriva Stim som arbetsgivare?

– Det är en trygg tillvaro. Det kanske låter tråkigt men det är det inte. Jag har ju följt med på resan och det händer fortfarande nya saker varje dag. Det är också en stor sammanhållning här på kontoret på Hornsgatan. Jag har fått vänner för livet, som är mer än ”bara” arbetskamrater.

Vilka egenskaper är viktiga om jag vill jobba på Stim?

– Att vara nyfiken, ödmjuk, öppen – och en bra detektiv. Alla rapporter vi får in är ju inte rättstavade, det kan vara väldigt märkliga formuleringar. Nu är det enklare idag, med sökmotorerna på internet. Men fortfarande får vi slå våra kloka huvuden ihop ibland.