I studion: Martin Molin

Artikeln publicerades i Stim-magasinet #4 2016

Martin Molin är musiker och en av medlemmarna i gruppen Wintergatan. Han är också upphovspersonen bakom ”Wintergatan Marble Machine”, en fantastisk skapelse i trä som spelar både melodi och rytm med hjälp av 2 000 metallkulor.

– Jag har alltid älskat både musik och mekanik, men har aldrig trott att det skulle gå att kombinera de två världarna. Jag var själv smått chockad när jag lyckades första gången, säger Martin Molin.

Det hela har faktiskt sitt ursprung i lego. Såväl Marble Machine som den speldosa som Wintergatan använder innehåller delar av tekniklego. Som barn ägnade nämligen Martin timmar, dagar och veckor åt att bygga med tekniklego. Men till skillnad från de flesta andra har Martin aldrig slutat.

– Jag är fortfarande helt fascinerad av komplexa system och konstruktioner. Och kugghjul. Jag älskar kugghjul!

Idag kan vi konstatera att Martin Molins initiativ att kombinera musiken med mekaniken har varit lyckat. Marble Machine-videon har blivit ett mega-viralt fenomen. Bara tre dagar efter att den släpptes på YouTube hade den fått 10 miljoner visningar jorden runt. Idag har den drygt 27 miljoner.

– Det är otroligt roligt! Jag ville göra något som skulle få egna fötter och det här blev verkligen en fullträff. Det var som en lavin i början. Jag blev nedringd och överöst med e-mail. Gjorde massor av intervjuer under två månader. Till slut blev jag tvungen att säga nej eftersom jag inte hann jobba alls.

– Det var överväldigande, men jag blev ändå inte helt förvånad. När vi släppte musikvideon sa jag lite på skoj att mitt mål var 30 miljoner visningar. Men då tog jag ju i från tårna. I själva verket var det en dröm att bara få en miljon.

Men att nå ut med musiken har inte alltid varit så lätt.

Det krävdes mycket slit innan Martin hittade rätt och fick gehör för sitt musikskapande. Bland annat fick han utstå tre år av misslyckade ansökningsförsök innan han hittade en utbildning och skola som såg hans förmåga.

– Förstår du hur knäckande det är när din största dröm är att bli musiker, men så får du gång på gång höra att du inte duger utan borde spela endera si eller så? Jag vet inte hur många folkhögskolor jag sökte till efter gymnasiet. Men svaret var alltid detsamma. Nej.

Det var först när Martin sökte till Musikmakarnas låtskrivarutbildning i Örnsköldsvik som hans enträgna arbete äntligen bar frukt. 

– Det var himlariket för mig. Jag har aldrig brytt mig om genrer eller vad som är fin eller ful musik. Min nisch är att vara bred.

På Musikmakarna brydde de sig inte heller. Ena dagen fick eleverna i uppgift att skriva två låtar till Ricky Martin, nästa dag var det till en helt annan artist i en annan genre.

– Plötsligt kom mina spretiga kvaliteter till sin rätt. Det var fantastiskt att hitta min egna musikvärld efter alla tidigare försök att passa in i andras, som när jag sökte till folkhögskolorna.

Äntligen hittade Martin ”hem” och hans komponerande kunde ta fart på riktigt. Men passionen till musiken vaknade långt tidigare – när han som 13-åring såg en livevideo med Jimi Hendrix.

 – Jag blev helt uppslukad. Med hjälp av en gitarr och två mikrofoner skapade han egna sound. Det var som om han uppfann ett helt nytt ljudbibliotek. Det öppnade mina ögon för hur man kan använda tekniken för att få fram nya ljud. I det ögonblicket bestämde jag mig för att börja spela gitarr och ägnade sedan all fritid åt musiken.

När han var 14 startade han sitt första band och inspirerades av andra skatepunkband. Men det var först när de hittade ljudanläggningens reverbknapp som det verkligen började hända saker.

– Vi var helt fascinerade av hur ljudet förändrades när vi använde reverbknappen. Allt vi skrev utgick därefter från den. Sedan dess har jag alltid försökt att ha med några intressanta ljud som örat dras till.

– Men jag skulle inte säga att jag håller på med experimentell musik, tvärtom är musiken jag komponerar mycket lättlyssnad. Jag gillar när musik har en tydlig igenkänningsfaktor, men kryddar den gärna med något litet unikt ljud.

Martin Molin menar att han ärvt det musikaliska efter sin pappa och strukturen efter sin mamma. Och i motsats till många andra som har två tydliga intressen, varav det ena är konstnärligt, har Martin alltid tänkt att det är musiken han ska försörja sig på. Att jobba med naturvetenskap, att till exempel bli ingenjör, har aldrig slagit honom. Han har snarare sett problemlösning som en hobby, medan musiken var det som skulle bli hans levebröd.

– Det är i och för sig en dröm jag haft. När jag träffar riktiga ingenjörer så blir jag alltid starstruck och avslöjar att jag i hemlighet hade velat bli forskare eller ingenjör. Fysik, rymden eller konstruera broar, något sånt. Men jag tog det aldrig helt på allvar. Det var musiken jag skulle livnära mig på.

 Här kommer också STIM in i bilden.

– Utan den inkomsten från mina tidigare låtar hade jag aldrig kunnat ägna mig så helhjärtat åt att bygga Marble Machine. Så jag är verkligen tacksam för det.

Martin Molin var tidigare verksam i bandet Detektivbyrån, men sedan 2011 är han en av fyra medlemmar i Wintergatan.

– Gruppen betyder jättemycket för mig. Alla medlemmar spelar flera olika instrument. När jag lärde känna David, Marcus och Evelina var deras inställning till musikinstrument en av de saker som gjorde att vi funkade så bra ihop. Kunde de inte spela harpa så lärde de sig det om det behövdes.

Martin har hittills skrivit merparten av låtarna, men när Wintergatan nu skriver ny musik kommer hela Wintergatan samarbeta mer kring komponerandet.

– Jag har försökt att skriva låttexter, men är helt värdelös på det. Det enda jag kan skriva är e-post, så jag håller mig till det.

Hösten 2012 tog Wintergatan plats på musikscenen med sin debutsingel och musikvideo Sommarfågel och ett halvår senare kom deras första album Wintergatan. Efter längre period av turnerande bestämde sig Martin för att bygga sin Marble Machine.

Tanken var att det skulle ta två månader. Det tog 16 månader. På heltid.

Efter sex månader körde han dessutom fast i en återvändsgränd och var tvungen att börja om från början. Något som skulle kunna få det flesta att bryta ihop. Men för Martin var det en av de lyckligaste stunderna i arbetet med kulmaskinen.

– Jag visste ju att därifrån kunde jag bara gå framåt igen. Det var en superskön känsla.

Att han till slut fick ihop sin maskin handlar naturligtvis inte bara om passionen till musiken och mekaniken. För att lyckas med ett projekt av den kalibern krävs också ett visst mått av besatthet. Man måste kunna snöa in. Totalt.

– För mig handlar det om flow. Jag älskar att befinna mig in en bubbla kring ett problem. Som i detta fall, att fokusera på att alla metallkulor en efter en ska ramla åt ett håll. För mig är det paradiset – ett enkelt och härligt sätt att hantera livet.

– Jag inser ju att jag är urtypen av en introvert person. Min senaste besatthet är att jaga 800 av samma lilla bit hos alla lego-underleverantörer. Jag älskar sånt. Men samtidigt gillar jag att prata och framför allt att stå på scenen. Efter första applåden var jag fast. Applåder är beroendeframkallande.

Framtiden då?

Just nu håller gruppen på att komponera ett dubbelalbum.

– Det blir dels en lugnare, dels en mer intensiv platta. Visionen har varit att spegla två galaxer – den ena obebodd med mycket natur, den andra bebodd. Sedan blir det som en resa där varje planet är en låt.

Inte helt oväntat är Martin en perfektionist och går in i varje detalj med hull och hår.

Och som det inte var nog att ägna 16 månader heltid år att bygga kulmaskinen, ska Martin snart ge sig i kast med att bygga en kopia. Men denna gång ska den bli perfekt.

– Jag var tyvärr lite naiv när jag byggde den första. Gummisnoddarna torkar och måste hela tiden bytas ut, en efter en. Den har också en hel del andra små konstruktionsmissar.

Dessutom är den för bred för att kunna gå igenom dörröppningen i lokalen där den är byggd och måste monteras isär för att kunna flyttas.

– Jag vill ju ha med den på våra konserter nu efter att vi släppt vårt nya album, så det är bara att sätta igång och bygga en bättre kopia. Den här gången kommer den att bli mer ingenjörslik i sju delar så att vi lätt kan montera ner den under vår turné.

– Den ska bli perfekt den här gången.