1923: Starten av Stim

Denna melodi av John Redland och Emil Norlander gnolade många svenskar på, efter att kupletten om den gula paviljongen haft premiär på nyårsrevyn ”Kungarevyn” på Södra Teatern i Stockholm. Den kan sägas vara en musikalisk illustration för det glada 20-talet som nog inte alltid var så glatt för alla. Efter de oroliga tider som varit decenniet innan, med ett världskrig i närminnet och en pandemi som skördat många människoliv världen över, blåste det dock nya vindar. Kvinnor hade precis fått rösträtt, arbetstiden hade förkortats och under några år i mitten av decenniet rådde det högkonjunktur.  

Grunden till Stim läggs

I tonsättaren Natanael Bergs bostad i Stockholm samlades 1923 ett antal personer för att påbörja arbetet med att kontakta biograf- och restaurangägare och övertala dem att teckna en musiklicens med den nystartade föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (Stim). Sedan 1919 fanns det en upphovsrättslag i Sverige som berättigade tonsättare och andra utövare av kreativa yrken ersättning när deras verk nyttjades av andra. Natanael Berg hade tillsammans med ett flertal andra kompositörer redan 1914 tagit initiativ till ett sällskap för tonsättare med tillhörande inkassobyrå, men mötts av ett svalt intresse. 1918 samlade tonsättarna sig i Föreningen Svenska Tonsättare, som varit drivande i arbetet med att Sverige fick sin första upphovsrättslag, för att fem år senare – 1923 – kunna realisera idén om en inkassobyrå med riktlinjer för hur alla som framförde musik offentligt enligt upphovsrättslagen skulle betala ersättning till verkens upphovsrättsinnehavare – Stims medlemmar. Under det första verksamhetsåret var inkomsterna blyga, 15 000 kr, och samtliga inblandade arbetade ideellt. 

De första framgångarna

Striderna var många, för musik spelades överallt – på biograferna till stumfilmer, vid militärmusikkårers konserter i stadsparkerna och populärmusik som framfördes av såväl professionella musiker som amatörorkestrar. Stim kämpade även för att etablissemangen för mat och dryck skulle betala ersättning för offentlig musik, som i sina egna annonser påstod att musikens roll var att ”stimulera och underhålla utan att störa, den skall distrahera och ackompanjera”, oavsett om den var framförd av livs levande musiker eller uppspelad från grammofon. Biograferna Stims största inkomstkälla under de kommande decennierna.  

Ett viktigt avtal

När de svenska radiosändningarna inleddes 1925 av det nystartade AB Radiotjänst hade Sveriges riksdag valt att sändningarna skulle bekostas av licensintäkter som betalades av medborgarna. Då borde det finnas ekonomi för att Radiotjänst även skulle ersätta tonsättarna för rätten att spela deras musik. Mycket riktigt skrev de avtal med Stim. Radioapparaterna spred sig i de svenska hemmen, och med dem den inspelade musiken som tidigare bara funnits tillgänglig på grammofon. Vid ungefär samma tid började de första skivrecensionerna publiceras i dagspressen. Och musikförlagen som gav ut noter till de populäraste musikstyckena kunde även de bli medlemmar i Stim och administrera intäkterna för sina medlemmar.